Fieseler Fi 156C Storch

Individnummer: 3812.
Märkning: F 3-67.

Placering: Flygvapenmuseum

S 14 Fieseler Fi 156C Storch kunde flyga mycket långsamt och krävde betydligt kortare bana för start och landning. Det var därför ett mångsidigt och användbart flygplan.

Fieseler Fi 156C Storch utvecklades i Tyskland i slutet av 1930-talet. Det svenska flygvapnet hade 26 exemplar, några av dem från tyska flygvapnet, Luftwaffe. Det var flygplan som kommit till Sverige med flyktingar och desertörer från Tyskland under andra världskriget och som sedan blivit kvar i landet.

S 14 Fieseler Fi 156C Storch var mycket användbart eftersom det kunde starta och landa nästan var som helst. Till och med på is och snö, eftersom det gick att montera skidor på landningsstället. I Sverige användes flygplanet för spanings- och sambandsflygning, men också för skolflygning, ambulanstransporter och eldledning. Under slutet av andra världskriget transporterade S 14 även flyktingar från Norge till Sverige.

Flygvapnet sålde samtliga exemplar av S 14 till utlandet när flygplanet togs ur tjänst. Den S 14 som finns på Flygvapenmuseum är byggd av delar från två olika flygplan. Delarna köptes från Österrike i slutet av 1960-talet, tack vare donationer från olika företag och Östergötlands flyghistoriska sällskap.

Kuriosa

Fieseler Fi 156C fick smeknamnet Storken, på grund av landningsställens höga fjädrande ”ben” och dess förmåga att flyga extremt långsamt.